Vad är egentligen rörelse i vatten
Av Milton Nelms, Hilde Elise Hansen och Peter Pettersson
Att göra rörelser i vatten är för de flesta av oss associerat med att simma eller förflytta kroppen i vattnet. Gärna fort och med kraft. Denna syn vad som är ”riktig” simning är en förutbestämd syn som många av oss har. Denna syn kommer ofta från tidigare personliga erfarenheter, tex. från simskolor, skolsimmet eller genom att vi har sett andra som simmar. En källa till bilden av vad som är ”riktig simning” är elitsimmare som simmar i stora tävlingar som till exempel OS eller VM. Vi får ofta en bild av att man simmar uppe på vattnet och ofta fokuserar vi på att man ska transportera sig en sträcka, från A till B. ”Riktig simning” blir då de olika simsätt som man tävlar i, som bröstsim, crawl, fjärilssim, ryggcrawl. Dessa simsätt har utvecklats över tid med syfte att skapa hög fart under kort tid.
Vad som är rörelse/träning i vatten tolkas annorlunda i Nelms Metod än vad det gör inom mer traditionella metoder. Att kunna vara i vattnet under en längre tid, och samspela med de krafter och energier som finns i vattnet är grundtankar i Nelms metod. Detta i motsats till att ha fokus på att simma en viss distans och kämpa emot vattnets krafter och energier. Det vi försöker lära ut är att känna och förstå vattnet och hur vi kan göra rörelser i vattnet. Detta genom att lära sig känna vattnets fysik och känna vattnets rytm – och därmed få en känsla för hur kroppen rör sig i vattnet och genom att hitta en lugn andning för att känslomässigt kunna hantera andning nära vattenytan.
Övningarna i Nelms Metod är till för att skapa nya upplevelser och erfarenheter av vattnet och kroppen i vattnet. Vi jobbar mera cirkulärt och blir i princip aldrig färdig med en övning – den kan alltid utvecklas – genom att förändra lite eller skifta fokus på övningen. De upplevelser vi får i vatten är annorlunda. Vatten är en annan miljö än vi är vana vid något som ger andra och nya stimuli. Upplevelsen av att vara i vatten kan förändras och ge många andra upplevelser än att bara förflytta sig från A till B. Det kan ge möjligheter för nya upplevelser, erfarenheter och lärande. Genom att experimentera och utforska i vattnet får man bättre förståelse av kroppen och kroppens rörelser i vatten. Det blir ett annat sätt att lära på och rörelserna blir mera naturliga och mindre mekaniska.
Denna förutbestämda syn på vad som är simning har varit en utmaning i projektet både under utbildningen av instruktörer, och i mötet med målgruppen och deras kontaktpersoner. För många funktionsnedsatta är kanske inte målet att simma en viss distans och heller inte att tävla. Ändå har många i målgruppen och deras anhöriga, assistenter eller ledare ofta denna förutbestämda syn. Det är en utmaning flera av våra utbildade instruktörer vittnar om i projektet. Det kan vara föräldrar som vill att barnet ska simma (ta sig från A till B), gärna med ett av de fyra tävlingssimsätten. Detta även om barnet inte har förutsättningar att klara det. Det kan också vara deltagaren själv som tycker övningarna är konstiga och hellre vill göra rörelser med armar och ben som liknar simning. Detta innan hen har förstått hur kroppen fungerar i förhållande till vattnet.
Hur lär vi bäst rörelser?
Hur lär vi oss egentligen nya rörelser bäst? Många svarar nog att det sätt som vi själva lärde oss nya rörelser är det bästa sättet. Ofta genom att en lärare/instruktör först beskriver övningen, sedan demonstrerar och till slut får vi prova. Detta är ett vanligt tillvägagångsätt i linjär inlärning, som har varit en vanlig metod i många år. Många av oss har upplevt detta i skolan, i simskolan, i idrotten, på universitetet etc. Om vi använder ett exempel från simskolan, så har man i ett linjärt inlärningssätt ofta listor med olika mål som ska uppnås. Det kan till exempel vara att du ska blåsa bubblor i vattnet i 5 sekunder, när detta har upprepats några gånger går man vidare till nästa övning. Nästa övning kan vara att hålla i en platta och sparka med benen 5 meter etc. Dessa uppgifter utvärderas ofta kvantitativt. De är ofta presenterade som en del av en utvecklingstrappa eller som ett utvecklingsmål. Genom att använda sig av ett linjärt inlärningssätt är målet att gå från att inte ha några färdigheter i en aktivitet till att utveckla några grundläggande rörelser, till att gradvis lära sig att göra dessa grundläggande förmågor i komplexa rörelser. Det slutliga målet är att kunna göra det ideala rörelsemönstret automatiskt. I linjär inlärningsmetod är ofta miljön strukturerad för att skapa bäst inlärning. Detta är ett mekaniskt sätt att lära sig rörelser enligt Larsson, Nyberg & Barker (2021). För några fungerar detta sätt att lära sig rörelser på, men inte för alla. Det är viktigt att instruktören eller läraren också är öppen för andra sätt att lära ut på – att hen kan anpassa sin pedagogik till individ och situation (Larsson, Nyberg & Barker 2021). Vi har i Nelms Metod kallat detta anpassat ledarskap.
Ett alternativ till linjär inlärningsmetod är inte-linjär inlärning. Larsson, Nyberg & Barker (2021) (1) menar för att öka rörelseförmågan krävs att man har en känsla, både intellektuellt och kroppsligt, för de biomekaniska, upplevelsemässiga och sociokulturella faktorer som påverkar rörelsen. Detta utvecklas genom experimentering och utforskning snarare än genom direkta instruktioner och repetitioner. Att lära sig nya rörelser är inte att ”programmera” nya rörelser som ofta görs vid linjär inlärning. Nya rörelser kan läras genom att lösa rörelsesproblem och vara uppmärksam och förstå signaler som rörelsen ger.
När vi tränar rörelser i vatten har vi också en annan miljö att anpassa oss till – vattnet. Vattnet är en miljö som är dynamisk, energisk och oförutsägbar, i motsättning till miljön på land som är mer förutsägbar och kontrollerad. Bara att vara i vattnet, i denna instabila miljö som omsluter dig – kommer varje rörelse du gör påverka vattnet – som påverkar dig, som igen påverkar vattnet etc. Detta ger en kontinuerlig loop av feedback. I Nelms Metod kallar vi detta för interanimation. Dina rörelser animerar vattnet, som inte bara förändrar vattnet, utan också dina upplevelser av vattnet. Det är därför också viktigt att vara uppmärksam på vad som sker med vattnet runt din kropp och kan förstå den feedback som vattnet ger dig.
Hur kan man jobba inte linjärt?
Ett sätt att lära ut ”inte linjärt” är som vi gör i Nelms Metod genom att använda upplevelser där experimentering, utforskning och uppmärksamhet är verktygen för lärande. Detta i stället för att ha fokus på färdighets- eller prestationsmål. I Nelms Metod fokuserar vi också mera på det sensoriska och perceptuella. Om instruktören får egna personliga erfarenheter av att göra övningarna i Nelms Metod vill hen i mindre grad påverkas av tidigare erfarenheter och förväntningar. Instruktören kommer då bättre förstå skillnaden mellan lärande med fokus på erfarenhet och lärande som görs i traditionella metoder. Vi jobbar också med en princip som heter ”Advanced and Retreat”. Det innebär att vi växlar mellan kända och trygga övningar/rörelser med övningar/rörelser som utmanar och ger mer stimulans. Vi tänker och jobbar mera cirkulärt och blir egentligen aldrig färdiga med en övning.
Vi använder också anpassat ledarskap – som utgår ifrån att du ändrar och varierar din strategi utifrån situationen och hur individen reagerar på de övningar ni gör i vattnet.
Som instruktör eller lärare är det viktigt att du är nyfiken. Både på vattnet och det som händer i vattnet, men också på deltagarna. Lär av deras experimenterande och lekande i vattnet. Låt experimenterande ske utan att ha några krav eller mål. Känn vad vattnet kan göra med dig och din kropp. I detta lekande och utforskande kan det vara viktigt att inte låta bilderna av de associationer som vi nämnde inledningsvis styra. Detta är en av de viktigaste erfarenheterna som projektet gett oss. En av våra utbildade instruktörer har följande fina beskrivning:
Jag har fått andra ”glasögon”. Jag är nyfiken och funderar kring vad personen tilltalas av att göra i vattnet. Jag ville prova själv och funderar kring hur jag kan ta med detta för att utmana och utveckla barnet vidare. Jag studerade och deltog i det som barnet gjorde i vattnet. Jag hade inga krav på att lära ut något, utan var bara nyfiken och ville lära mig mer om vad som tilltalade barnet. Helt plötsligt flöt vi runt i vattnet tillsammans med halvöppen mun och hade supermysig i vattnet! Vi tittade på varandra och det kändes som att vi njöt av stunden tillsammans! Och efter en stund var barnet mer ”närvarande ” med mig och var nyfiken på att ta initiativ till att göra andra aktiviteter, samt var mer medgörlig när jag föreslog en aktivitet.
- Ref Larsson.Nyberg och Barker (2021) Genuin movement learning thru a deleuian approach. In Frontiers in sport and active living. Vol 3.